En del av Guds rike II

Jag håller på att läsa en bok som heter “Den oemotståndliga revolutionen, vägar till ett alternativt liv” av en kille i min ålder vid namn Shane Claiborne från USA. Han berättar hur han då han studerade teologi läste Bibeln och fann att så mycket av dagens kristendom var så långt borta från det lärjungaskap som Jesus talar om.

Boken är utmanande på många sätt. Samtidigt är det en bekräftelse på vad jag dagligen i snart fem år gått och grubblat på: det måste finnas mera i livet med Jesus än det så ofta, vad vi ser, är.

En sak han berör är ekonomi och vår relation till pengar. Han nämner den rika ynglingen till vilken Jesus säger “Gå och sälj allt du har, ge till de fattiga och följ mig”. Det står i Bibeln att han gick bedrövad bort. Och Jesus lät honom gå. Och det skall vi komma ihåg! Jesus tvingar oss aldrig. Aldrig! Aldrig till något! Var är vårt hjärta? I vad har vi vårt hjärta? Jesus menar det då Han säger att där vår skatt är där kommer vårt hjärta att vara. I USA där det sociala skyddsnätet inte finns på samma sätt som här i Norden finns det många som lever på gatorna, och här bland dem, och bland Moder Teresas arbetsfält i Indien, skriver författaren att han hittar Jesus. I ögonen på en fattig döende, eller i en kram av en smutsig uteliggare. Där i gemenskapen, vilket är det enda de fattigaste äger, hittar han Kristus. I gemenskapen!

Jag har inte läst hela boken ännu, men börjar inse att det bästa vi som församling, som Jesu representanter här på jorden, har att erbjuda är en sann, kärleksfull gemenskap. Där allting är upp och ner jämfört med världens standard. Där den minste är den störste. Där den siste blir den förste. Men där alla får vara. Där alla duger. Där alla får mötas med kärlek och respekt. Den kärlek och den respekt som alla som mötte Jesus möttes av.

Och var skall vi visa kärleken? Ja, inte bara i kyrkbänkarna.

“Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.” (Gal 2:20)

(skrivet i februari 2012)